22 augusti, 2011 Great House: en dålig bok
Jag brukar inte ge bort böcker jag inte har läst. Jag vill kunna tala för dem. Skicka vidare en läsupplevelse som jag tror på. Men med Great House var jag så jävla säker. Det var den där boken man skulle oooha och aaaha sig igenom i trehundra sidor, helt knockad av de vackra språket och skildringen av lite smärtsamma upplevelser som man skulle gjort vad som helst för att uppleva själv.
Jag tycker illa om mig själv för att jag tror på idiotsäkra böcker.
Lite som när jag trodde att jag skulle tycka om Franzens Freedom eller Austers Sunset Park. En dålig idé.
Great House är upplagd lite som Annie E. Proulxs Dragspelsbrott. Den handlade om ett dragspel, den här handlar om en möbel. Men Great House är lite mer subtil med huvudpersonen. Huvudprylen. Löst knutna historier berättas, den ena lite gäspigare än den andra och jag tänker gång på gång att det inte räcker med språket. Det räcker inte att cirkulera runt, runt några smått försmådda personer som har haft det tungt nån gång förut eller har det tungt nu och ältar sina liv och situationer i långa brev till släktingar eller gamla kärlekar eller sitter på en bänk och funderar tills hela ålderdomen är svunnen och de har dött innan de hann göra det där de tänkte så länge på.
Jag har läst lite mer än halva och jag lyckas inte fortsätta. Jag låter den ligga framme en stund till men snart, alldeles strax, ger jag upp.
Etiketter:Annie E. Proulx, Jonathan Franzen, Nicole Krauss, Paul Auster, Timber Timbre
- Lämna en kommentar
- Publicerat i Böcker, Musik
