Jag har ett ”jag ska bara”-förhållande till läsningen just nu. Jag ska bara läsa klart fjärde delen av A Song of Ice and Fire innan jag börjar på Craig Thompsons Blankets och Habibi. Jag ska bara lyssna klart på The Sense of an Ending, sen ska jag lyssna ikapp på alla podcasts. Och så lyssnar jag klart på The Sense of an Ending, så Ian McEwan-gubbig och Don DeLillo-vacker på samma gång, och så börjar jag genast på Patrick deWitts The Sister Brothers, en annan Man Booker-nominerad, som jag har längtat efter den. Och som jag tycker om den. Det är ju en cåboj som läser. Och även om jag tappar bort mig ibland, vilket jag alltid gör med ljudböcker, så älskar jag den ändå. Eftersom den handlar om att vara utomhus och att inte ha så mycket kring sig. När problemen är stora men inte så komplexa. Och precis när jag trodde att det inte skulle funka så läser jag på lediga stunder Unbroken i telefonen och precis nu börjar det bli riktigt bra. Även om det varit helmysigt på ett lite dåligt sätt hittills.

Mest tänker jag på att pyssla med annat. Bygga om bloggen, flytta den och sånt. Men så orkar jag inte riktigt utan tittar på säsong tre av Sopranos och tar promenader istället. Med The Sister Brothers i öronen.

Och snart ska jag börja läsa på riktigt. Långsamt och njutande. Svåra böcker. Jag ska ligga i soffan och läsa en hel dag utan att titta upp. Precis så ska jag läsa.

Då är mannen som läser The Night Circus hans motsats.

Jag har nu lyssnat på halva boken och det kan vara mitt liv tråkigaste åtta timmar. Och lyssna på det här: Den här mannen som läser, Jim Dale, har vunnit två Grammy-statyetter för att han läser så jävla bra! Han har tydligen även läst in Harry Potter-sagorna och.. läs detta:

To millions of fans in the United States, Jim Dale is the ”voice” of Harry Potter. He has recorded all seven books in the Harry Potter series, and as a narrator he has won two Grammy Awards, seven Grammy Nominations and a record ten Audie Awards including ”Audio Book of the Year 2004,” ”Best Children’s Narrator 2001/2005/2007/2008,” ”Best Children’s Audio Book 2005,” two Benjamin Franklin Awards from the Independent Book Publishers Association (one of these was in 2001 for Harry Potter & the Prisoner of Azkaban)[7] and twenty three Audio File Earphone Awards. He is also the narrator for the Harry Potter video games, and for many of the interactive ”extras” on the Harry Potter DVD releases. He also holds two Guinness World Records: one for having created and recorded 146 different character voices[8] for one audiobook, Harry Potter and the Deathly Hallows, and one for occupying the first six places in the Top Ten Audio Books of America and Canada 2005.
Från wikipedia.

Skämtar dom?

Jag vill inte döma The Night Circus efter Jim Dale, men nu gör jag det. Den här boken är svintrist.

Lite har jag svårt att uttala vad jag egentligen tycker om den eftersom den är helt omöjlig att lyssna på. Jag får fånga en mening i taget och låta den sjunka in, missa tre, och fånga en igen. Jag måste anstränga mig hela tiden, annars har jag tappat bort den. Jag kan lyssna en timme utan att ha hört ett ord. Ibland, när jag verkligen anstränger mig för att komma in i boken, så tänker jag att om jag börjar lyssna nu så kan jag nog vara med igen. Att jag nog har lyssnat på den undermedvetet och i alla fall hyfsat kan hänga med. Men det kan jag inte.

Detta vet jag: Där finns nån som heter Prospero, han tar han om en tjej som heter Celia vars mamma har tagit självmord. Vet ej om det är hans dotter. Hon träffar ibland nån som heter Marco. Han kan också trolla. Hon kan byta färg på sitt hår och sina kläder bara sådär. Det finns en cirkus som bara har föreställningar på natten. Den har en massa småtält istället för ett stort. Hennes tält rymmer cirkus tjugo personer. Ibland hånglar Marco och Celia. Det finns en man i en grå kostym. Det pratas om en challenge. Prospero är kanske egentligen inte död. Utmaningen kan ta 37 år.

Det senaste lärde jag mig idag när jag tog en promenad och lyssnade och jag tror att jag kunde snappa upp det eftersom jag läst på Wikipedia vad boken handlar om och därför hade något att hänga upp det på. Där finns också någon som heter typ Bailey och som valde att inte gå på universitetet. Vad han gör i boken vet jag inte, men han verkar ha samröre med några tvillingar.

Varför jag fortsätter lyssna? Jag försöker febrilt förstå hajpen. Är den så dålig som den verkar så vill jag kunna såga den med kraft, precision och passion. Det är viktigt för mig, för det här kommer bli någon slags One day. Jag vet det. Och One day var ju också en ganska tråkig bok om man ska jämföra med vilket mottagande den fick. Jag har fått frågan av ungefär femtio personer om jag läst One day eftersom den står i bokhyllan i hallen. (Ja, varför skulle den annars stå i bokhyllan?)

Så jag vill ha någonting att säga om The Night Circus sedan när det blir film av den. Och jag tycker det är rätt häftigt att det är Erin Morgensterns debutbok, trots att hela förlagsbranschen letar efter en ny J.K. Rowling/Stephanie Meyers.

Andra böcker läst av Jim Dale. Att undvika.

Prinsen = Sagan om ringen/Game of Thrones-Sean Bean. Älska.

Vi har idag skickat följande varor med Schenker Privpak:

* 1 st Habibi (9780375424144)
* 1 st Blankets (9781603090964)

 Lite ännu mer behöver jag läsa Joan Didions nya Blue Nights. Ont i magen-läsning.

The book will focus on her daughter, Quintana Roo Dunne, who died just before Didion’s previous memoir, The Year of Magical Thinking, was published. It is said to address their relationship with “stunning frankness.”

joan-didion.info

Jag har sett att den släpps även på Audible den 1 november men jag tror Didion är en författare man ska läsa. Jag vill inte missa ett ord i hennes språk.

Vidare: Habibi av Craig Thompson. Jag som till och med varit för snål för Blankets. Det blir en investering här. I båda. Blankets har dessutom kommit i ny fin hardcover-utgåva som matchar Habibi.

Tur att jag inte har någonting annat att läsa!

Modernistas hemsida förresten. Sjukt snygg numera.

Jag hade inte tänkt att läsa ut den. Nu blev det så ändå. Jag hade bara stora böcker på gång och den passade bra i väskan. Men jag skummade ganska bra på slutet. Det där slutet som aldrig kom. Men till slut så.

En riktigt bra bok däremot är Colin Meloy och Carson Ellis Wildwood. Det är mycket riktigt en barnbok men det dör ganska många på lite makabra för att den ska kännas helmysig. Det förekommer nåt könsord också. Och sprit. Jag antar att det är mest infantila popsnören som läser den här ändå. De kan behöva könsord.

Jag hoppas den når ut bredare än så. Den är riktigt välskriven. En bra snabbläsning mellan andra tunga böcker, som i och för sig är fantasy, men där inte prärievargarna pratar och har uniform och gevär.