Skip to content

hunting a beat

Fairly selective

Helvetet med A Game of Thrones är över. De sista trehundra sidorna gick lite bättre. Jag tittade nog bara på kartorna och släktträden var tionde sida eller så. I’m not made for fantasy. Men jag måste erkänna att jag är lite sugen på att se hur det går. Tyvärr är inte A Clash of Kings enbart 864 sidor (A Game of Thrones), utan 1040. Men det är väl inklusive kartor och släktträd antar jag.

Jag saknar Charlaine Harris.

Efter att ha rest mig ur askorna efter A Game of Thrones har jag äntligen börjat läsa Freedom igen. Jag började om. Jag var ändå inte vaken förra gången jag läste det första kapitlet. Det börjar så förklarande att jag blir lite orolig. Jag tycker om när man kastas in i böcker. Inte när de första femtio sidorna leker berättarrösten i Desperate Housewives. Det finns alldeles säkert en tanke bakom det hela, vilken jag snart upptäcker, men än så länge har jag mest svurit över att boken är så jävla stor att jag samtidigt var tvungen att börja läsa Ängelns lek av Carlos Ruíz Zafón. Ni vet han med Vindens skugga. Ängelns lek är hundra sidor in exakt samma bok. Där finns till och med samma karaktärer. Ett tilltag som jag i och för sig älskar, men snart får det hända nåt nytt. Jag är trött på rika döttrar och bokhandlarsöner. Fantasi, för fan, Carlos.

Annonser

Taggar:, ,

%d bloggare gillar detta: