Skip to content

hunting a beat

Fairly selective

Tag Archives: Evelyn Waugh

Årets bästa

Paul Auster Invisible
Jag vet egentlingen inte varför jag tyckte bästa om Paul Austers Invisible. Jag har i och för sig tyckt om hans tidigare böcker men inte på det här sättet. Boken var både motbjudande och fängslande. Dessutom tog han det här med en historia i historien till en nivå som funkade och, som inte som vanligt, blir mest tröttsamt.

Årets klassiker

Virginia Woolf Mot fyren

Fan vad fin.

Evelyn Waugh A Handful of Dust
När Brideshead Revisited känns som för lite för länge sen. Höll inte hela vägen men ganska länge.

Årets parad

Charlaine Harris The Southern Vampire Mysteries: Dead Until Dark, Living Dead in Dallas, Club Dead, Dead to the World, Dead as a Doornail, Definitely Dead, All Together Dead, From Dead to Worse, Dead and Gone, A Touch of Dead.
Det gick sjukt snabbt att ta sig igenom Sookie Stackhouse-serien. Det var lite som när jag såg alla Sopranosavsnitt på ett par månader och drömde om vapen hela nätterna, Sookie tog liksom över allting. We are on a break nu. Men jag tror hon kommer tillbaka.

Årets noveller

Alice Munro Kärlek vänskap hat
Jag tyckte väldigt mycket om Too Much Happiness som kom i år men jag tyckte ännu bättre om porträtten i lite äldre Kärlek vänskap hat som jag läste i våras.

Årets dokumentära

Patti Smith Just kids
Jag hade jättemycket invändningar mot Just Kids när jag läste den. Men det går inte att förneka att det är en vacker bok.

Adam Gopnik Through the Childrens Gate
Det här var en av de böcker jag tyckte allra mest om.

Årets romaner

Dennis Lehane Ett land i gryningen Jag försvann i den.
Lorrie Moore A Gate at the Stairs Fruktansvärd. Vacker.
Carlos Ruiz Zafón Vindens skugga
 Min semesterbok i Barcelona. Knasigt men alldeles perfekt

Årets alla gör det

Läsa fantasy. Jag läste de två första böckerna i Robin Hobbs Farseer Trilogy och blev utskrattad men jag älskade dem. Jag läste George R.R. Martins A Game of Thrones och blev utmattad. Men lite stannade den kvar och jag kommer mos def fortsätta läsa serien när jag sett tv-serien som kommer i vår. Då tror jag det bara är att köra på.

Årets serie

Craig Thompson Carnet de Voyage
Jag läste till slut något av Craig Thompson och Carnet de Voyage var alldeles bedårande. Men Blankets har jag fortfarande varit för snål att köpa.

Årets överskattade

Jonathan Franzen Freedom
Det tog mig en jäkla tid att komma in i den och när jag väl läst den orkade jag inte ens skriva om den eftersom andra halvan var en transportsträcka utan dess like. Jag var oerhört besviken.

Årets har fortfarande inte läst

En himla massa musikböcker, en himla massa klassiker, en himla massa nytt och annat som jag kanske – eller kanske inte – läser under 2011. Jag ska läsa Krig och fred, jag ska fortsätta läsa fantasy och jag ska kanske läsa ut Lars Noréns dagbok som jag började på våren 2009. Men förmodligen inte.

Årets podcast

Books on the Nightstand.

Årets stolta

53 böcker.

Annonser

Taggar:, , , , , , , , , , , ,

Brenda är frun som är tröttnat på att sitta i ett fult hus på landet. Tony är den intetsägande mannen som tycker det funkar bra som det är, men inte har några planer för framtiden. Han vill att allt alltid kommer vara precis som det är nu. Ett problem i sig visar det sig. John Beaver är en ung man utan ambitioner. Han vill mest glassa.

Brenda och Mr. Beaver inleder ett förhållande i tjugotalets London. Historien är lågmäld, snygg och känslosam på det där sättet som även Brideshead Revisited var.

Men så händer något. Det är som om Evelyn Waugh tröttnat någonstans tre fjärdedelar in i historien. Han drämmer till med först en tragedi och sen ett avslut som är så oväntat att jag skrattade mig högt genom de sista kapitlen av A Handful of Dust.

(SPOILER ALERT!) Boken blir plötsligt något helt annat.Van vid rävjakter och frukost på sängen slutar Tony Last som en äventyrsresande i sydamerikas regnskogar. A Handful of Dust, till en början en kärleksroman, slutar som en skräckhistoria. Nej, en spökhistoria. En ganska fjuttig sådan.

Slutet till trots är A Handful of Dust en vacker bok. Det är inte Brideshead Revisited, men något inte allt för långt därifrån.

Jag har, sist av alla, äntligen börjat läsa Lorrie Moore. Några lätta poänger än så länge men jag gillar.

Taggar:,

Jag har börjat möblera om lite här, men mest har jag börjat lista mina bästa bokaffärer i städer jag besökt. Jag svär över wordpress, bilder som hoppar hit och dit och rubriker som ser ut som skit. Tips på wordpresshjälp mottages. Kanske publicerar jag inom en snar framtid, kanske längre fram.

Jag var i Berlin i helgen. Det var fantastiskt så klart. Jag umgicks med fina vänner, åt och drack, sov ganska mycket och höll mig undan från butiker. Ändå kom jag hem både med ett gäng nya anteckningsböcker och några tröjor. Och böcker. Siri Hustvedts The Shaking Woman är nu inköpt, tillsammans med Evelyn Waughs A Handful of Dust. Butiken vi var i, Saint Georges, hade även begagnade böcker och jag köpte David Nicholls One Day och seriebiografin Johnny Cash: I See a Darkness av Reinhard Kleist till min kille. När jag bläddrar i den vill jag minnas att jag läst den, jag känner särskilt igen slutet, men jag vet inte var och när.

Under resan läste jag Walter Mosleys Fear Itself och det var det perfekta valet. Jag släppte den inte ur handen på hela resan hem och jag läste ut den nu ikväll, sittandes som vanligt i kvällssolen på pallen vid fönstret i köket. Det är en deckare precis som de ska vara. Inga snåriga mordhistorier som pågår för evigt och utforskar varenda litet hörn av vilken sättning de nu utspelar sig i. Mosleys böcker är inte lika smarta som Ellroys eller Chandlers, men det är lite slagsmål, lite sex och väldigt mycket oärliga människor. Oärliga och elaka på det roliga sättet. Inte på det tråkiga.

Jag lyssnar på Broken Social Scenes nya och Etta James.

Taggar:, , , , , , , ,