Skip to content

hunting a beat

Fairly selective

Tag Archives: George R.R. Martin

Jag har ett ”jag ska bara”-förhållande till läsningen just nu. Jag ska bara läsa klart fjärde delen av A Song of Ice and Fire innan jag börjar på Craig Thompsons Blankets och Habibi. Jag ska bara lyssna klart på The Sense of an Ending, sen ska jag lyssna ikapp på alla podcasts. Och så lyssnar jag klart på The Sense of an Ending, så Ian McEwan-gubbig och Don DeLillo-vacker på samma gång, och så börjar jag genast på Patrick deWitts The Sister Brothers, en annan Man Booker-nominerad, som jag har längtat efter den. Och som jag tycker om den. Det är ju en cåboj som läser. Och även om jag tappar bort mig ibland, vilket jag alltid gör med ljudböcker, så älskar jag den ändå. Eftersom den handlar om att vara utomhus och att inte ha så mycket kring sig. När problemen är stora men inte så komplexa. Och precis när jag trodde att det inte skulle funka så läser jag på lediga stunder Unbroken i telefonen och precis nu börjar det bli riktigt bra. Även om det varit helmysigt på ett lite dåligt sätt hittills.

Mest tänker jag på att pyssla med annat. Bygga om bloggen, flytta den och sånt. Men så orkar jag inte riktigt utan tittar på säsong tre av Sopranos och tar promenader istället. Med The Sister Brothers i öronen.

Och snart ska jag börja läsa på riktigt. Långsamt och njutande. Svåra böcker. Jag ska ligga i soffan och läsa en hel dag utan att titta upp. Precis så ska jag läsa.

Annonser

Taggar:, , ,

Jag är oerhört splittrad i min läsning just nu. Dels ångar jag på med George R.R. Martin-böckerna. Jag är på den tredje, A Storm of Swords, och börjar kunna det där ganska bra nu. Dels försöker jag ta upp David Byrnes Bicycle Diaries igen. Den försvann lite när semestern var slut och det började regna hela dagarna och cykling inte alls kändes lika kul längre. Och så lyssnar jag på Kathryn Stocketts The Help och den är lite mer som radioteater än en ljudbok. De olika karaktärernas kapitel läses av olika personer och sydstadsdialekten är snudd på överdriven men dramatiseringen av boken är fantastisk. Sen har jag börjat läsa Laura Hillenbrands Unbroken: A World War II Story of Survival, Resilience, and Redemption om Louis Zamperini på telefonen men där har jag inte kommit särskilt långt. Mest av allt vill jag börja läsa något helt annat men jag släpper inte in den tanken.

Taggar:, , ,

Jag är inte särskilt arg och besviken, jag är bara väldigt sur.

När jag klev på ett flyg för några veckor sedan med en nyinköpt Sunset Park i handen så satt min granne på planet och läste samma bok. Vi pratade aldrig om den men han var precis i slutet av den och läste den då och då under resan mellan att han sov, drack vin och jobbade. Att han återkom till den hela tiden under resan tog jag som ett bra tecken, själv hade jag bara läst tio sidor och var just då för trött för att läsa. Nu vet jag däremot vad han gjorde – han försökte envist läsa ut den.

Redan efter femtio sidor insåg jag att det här har ingenting att göra med Austers genialitet. Med tanke på Invisible, för mig förra årets bästa bok, så trodde jag att det här var öppet mål. Det trodde tydligen Paul Auster också. Han jobbar på exakt samma sätt. En ung kille i New York med familje-issues, lite knasiga relationer (förra gången var det en syster han låg med, nu är det en highschool-elev) och han är så där lite snygg. Men Sunset Park har precis ingenting hur jag än letar. Den har sina idéer, som hur scenerna med skådespelarmamman är återgivna som ett manus, men det är inget att bygga en hel bok på. Det är inte det att boken inte är snyggt skriven, det är mest det att porträtten är så intetsägande, så förutsägbara. Snälla leverera A Clash of Kings nu så att jag kan få lite läsupplevelse.

Apropå overkligheter: jag läser Charlie Hustons Already Dead äntligen. Den är som ett seriealbum men i enbart text. Hur bra som helst.

Taggar:, ,

Årets bästa

Paul Auster Invisible
Jag vet egentlingen inte varför jag tyckte bästa om Paul Austers Invisible. Jag har i och för sig tyckt om hans tidigare böcker men inte på det här sättet. Boken var både motbjudande och fängslande. Dessutom tog han det här med en historia i historien till en nivå som funkade och, som inte som vanligt, blir mest tröttsamt.

Årets klassiker

Virginia Woolf Mot fyren

Fan vad fin.

Evelyn Waugh A Handful of Dust
När Brideshead Revisited känns som för lite för länge sen. Höll inte hela vägen men ganska länge.

Årets parad

Charlaine Harris The Southern Vampire Mysteries: Dead Until Dark, Living Dead in Dallas, Club Dead, Dead to the World, Dead as a Doornail, Definitely Dead, All Together Dead, From Dead to Worse, Dead and Gone, A Touch of Dead.
Det gick sjukt snabbt att ta sig igenom Sookie Stackhouse-serien. Det var lite som när jag såg alla Sopranosavsnitt på ett par månader och drömde om vapen hela nätterna, Sookie tog liksom över allting. We are on a break nu. Men jag tror hon kommer tillbaka.

Årets noveller

Alice Munro Kärlek vänskap hat
Jag tyckte väldigt mycket om Too Much Happiness som kom i år men jag tyckte ännu bättre om porträtten i lite äldre Kärlek vänskap hat som jag läste i våras.

Årets dokumentära

Patti Smith Just kids
Jag hade jättemycket invändningar mot Just Kids när jag läste den. Men det går inte att förneka att det är en vacker bok.

Adam Gopnik Through the Childrens Gate
Det här var en av de böcker jag tyckte allra mest om.

Årets romaner

Dennis Lehane Ett land i gryningen Jag försvann i den.
Lorrie Moore A Gate at the Stairs Fruktansvärd. Vacker.
Carlos Ruiz Zafón Vindens skugga
 Min semesterbok i Barcelona. Knasigt men alldeles perfekt

Årets alla gör det

Läsa fantasy. Jag läste de två första böckerna i Robin Hobbs Farseer Trilogy och blev utskrattad men jag älskade dem. Jag läste George R.R. Martins A Game of Thrones och blev utmattad. Men lite stannade den kvar och jag kommer mos def fortsätta läsa serien när jag sett tv-serien som kommer i vår. Då tror jag det bara är att köra på.

Årets serie

Craig Thompson Carnet de Voyage
Jag läste till slut något av Craig Thompson och Carnet de Voyage var alldeles bedårande. Men Blankets har jag fortfarande varit för snål att köpa.

Årets överskattade

Jonathan Franzen Freedom
Det tog mig en jäkla tid att komma in i den och när jag väl läst den orkade jag inte ens skriva om den eftersom andra halvan var en transportsträcka utan dess like. Jag var oerhört besviken.

Årets har fortfarande inte läst

En himla massa musikböcker, en himla massa klassiker, en himla massa nytt och annat som jag kanske – eller kanske inte – läser under 2011. Jag ska läsa Krig och fred, jag ska fortsätta läsa fantasy och jag ska kanske läsa ut Lars Noréns dagbok som jag började på våren 2009. Men förmodligen inte.

Årets podcast

Books on the Nightstand.

Årets stolta

53 böcker.

Taggar:, , , , , , , , , , , ,

Min plan inför julen är att ge bort hemgjorda saker, saker jag köpt på nätet (Etsy!) och böcker. Problemet är att ingen jag känner brukar vilja ha böcker. Det finns risk att jag måste köpa dem till mig själv. Mest är det gamla grejer jag vill ha.

Om jag fick önska skulle min vinterläsning se ut så här:

F. Scott Fitzgerald-böckerna i finformat från Penguin.

Det är lite brittisk supermodell att läsa F. Scott Fitzgerald vilket är ganska störigt. Men jag har bara läst The Great Gatsby och en pytteliten bok som heter Den sista skönheten och de här böckerna är så fina så jag bara vill hänga med dem hela vintern.


Bob Dylan in America av Sean Wilentz

Jag har redan läst tusen böcker om amerikanska folkscenen på sextiotalet, eller kanske två, men den här verkar fin.

Elliott Smith av Autumn de Wilde

Jag läste Benjamin Nugents bok Elliott Smith and the Big Nothing för några år sedan. Lite ville jag inte läsa den eftersom man liksom vet hur den slutar. Samtidigt var den väldigt bra. Autumn de Wilde gjorde omslaget till Smiths Figure 8. Sen skrev han en bok där Smiths vänner berättar om honom. Den vill jag ha.

Skräckfamiljeromanen Geek Love av Katherine Dunne

Ann KingmanBooks on the Nightstand tipsade om den här boken i deras podcast för ganska längesen och den lät så fruktansvärt äcklig och sjuk så jag bara måste läsa den. Den handlar om en familj som även är en freakshow och när en av barnen är helt normalt så ser föräldrarna till att även han blir ett freak.

 

100 Polaroids av Wilco-medlemmen Pat Sansone Det verkar som om den här är slutsåld på de flesta ställen men det ser ut som om den kommer tillbaka. Pat Sansone, som släppt ett av höstens sötaste album Once Around med bandet Autumn Defense, har publicerat sina polaroider från turnéerna med Wilco.

Blankets av Craig Thompson har stått på inköpslistan ganska länge. Och den är ju urgammal. Men den är alltid så himla dyr. Jag tyckte väldigt mycket om Carnet de Voyage.

Jag kommer fortsätta Carlos Ruíz Zafons släpp av bara farten även om jag inte gillade Ängelns lek särskilt mycket. Jag har inte läst något om vad The Prince of Mist handlar om men det är väl samma handling som i de tidigare böckerna.

Sen planerar jag fortsätta läsa fantasy och det blir väl till att fortsätta med R.R. Martin- och Hobb-serierna även om det tar emot lite. Det är ju så jobbigt. Men jag gillar det också.

Jag har aldrig läst något av Vendela Vida. Jag vet inte ens om det är bra. Men jag är nyfiken och har siktat in mig på Let the Northern Lights Erase Your Name. Jag tänker att den är lite När Finbar försvann. Fast bra.

Jag vill även läsa Palme-boken av Henrik Berggren, Man Booker Prize-vinnarboken The Finkler Question, Mockingjay av Suzanne Collins och senaste Charlaine Harris: Dead in the Family.

Det här var egentligen bara början. Det kommer nog mera.

Taggar:, , , , , , , , , ,

Helvetet med A Game of Thrones är över. De sista trehundra sidorna gick lite bättre. Jag tittade nog bara på kartorna och släktträden var tionde sida eller så. I’m not made for fantasy. Men jag måste erkänna att jag är lite sugen på att se hur det går. Tyvärr är inte A Clash of Kings enbart 864 sidor (A Game of Thrones), utan 1040. Men det är väl inklusive kartor och släktträd antar jag.

Jag saknar Charlaine Harris.

Efter att ha rest mig ur askorna efter A Game of Thrones har jag äntligen börjat läsa Freedom igen. Jag började om. Jag var ändå inte vaken förra gången jag läste det första kapitlet. Det börjar så förklarande att jag blir lite orolig. Jag tycker om när man kastas in i böcker. Inte när de första femtio sidorna leker berättarrösten i Desperate Housewives. Det finns alldeles säkert en tanke bakom det hela, vilken jag snart upptäcker, men än så länge har jag mest svurit över att boken är så jävla stor att jag samtidigt var tvungen att börja läsa Ängelns lek av Carlos Ruíz Zafón. Ni vet han med Vindens skugga. Ängelns lek är hundra sidor in exakt samma bok. Där finns till och med samma karaktärer. Ett tilltag som jag i och för sig älskar, men snart får det hända nåt nytt. Jag är trött på rika döttrar och bokhandlarsöner. Fantasi, för fan, Carlos.

Taggar:, ,

Jag är ledsen, Micke. Den här A Game of Thrones som du stoppade till mig på SF-bokhandeln i somras… jag kommer ingenstans. Jag är inte gjord för att läsa fantasy-böcker, hur mycket jag än vill. Flera gånger per sida sitter jag och studerar kartan i början av boken. Jag kan inte släppa den. Eftersom den finns där så måste jag titta på den. Jag måste veta om de rider söderut eller norrut på väg till Winterfell. Jag måste fundera på hur långt det kan vara mellan the wall och Highgarden, om det nu är sådana enorma årstidsskillnader, men ändå verkar gå att avverka via häst på en hyfsad tid. De där bergen de ser, kan det vara i närheten av The Eyrie? Hur långt kan det egentligen vara med båt mellan White Harbor och King’s Landing. Eller var det Widow’s Watch de åkte från? Hade det inte gått snabbare att rida? Så där håller jag på. Jag tror att finns kartan där i början då ska man banne mig hålla koll på den också. För att inte tala om det tjugosidiga appendixet med släktträden. För varenda tjänare som nämns vid namn bläddrar jag febrilt för att hitta till vilket hushåll han hör. Och om han har en syster eller oäkting till brorsa vid något av de andra herresätena. Och varför hittar jag inte Daenerys och hennes brorsas släkt? Är inte de viktiga? Eller är jag blind? Det här funkar inte. Jag är inte mogen. Jag vill läsa Robin Hobb igen.

En bättre grej är att jag har börjat läsa Liv Strömquists Prins Charles känsla som jag köpte på bokmässan.

Jag läser fortfarande inte Freedom.

Taggar:, ,