Skip to content

hunting a beat

Fairly selective

Tag Archives: Paul Auster


Jag brukar inte ge bort böcker jag inte har läst. Jag vill kunna tala för dem. Skicka vidare en läsupplevelse som jag tror på. Men med Great House var jag så jävla säker. Det var den där boken man skulle oooha och aaaha sig igenom i trehundra sidor, helt knockad av de vackra språket och skildringen av lite smärtsamma upplevelser som man skulle gjort vad som helst för att uppleva själv.

Jag tycker illa om mig själv för att jag tror på idiotsäkra böcker.

Lite som när jag trodde att jag skulle tycka om Franzens Freedom eller Austers Sunset Park. En dålig idé.

Great House är upplagd lite som Annie E. Proulxs Dragspelsbrott. Den handlade om ett dragspel, den här handlar om en möbel. Men Great House är lite mer subtil med huvudpersonen. Huvudprylen. Löst knutna historier berättas, den ena lite gäspigare än den andra och jag tänker gång på gång att det inte räcker med språket. Det räcker inte att cirkulera runt, runt några smått försmådda personer som har haft det tungt nån gång förut eller har det tungt nu och ältar sina liv och situationer i långa brev till släktingar eller gamla kärlekar eller sitter på en bänk och funderar tills hela ålderdomen är svunnen och de har dött innan de hann göra det där de tänkte så länge på.

Jag har läst lite mer än halva och jag lyckas inte fortsätta. Jag låter den ligga framme en stund till men snart, alldeles strax, ger jag upp.

Annonser

Taggar:, , , ,

Jag är inte särskilt arg och besviken, jag är bara väldigt sur.

När jag klev på ett flyg för några veckor sedan med en nyinköpt Sunset Park i handen så satt min granne på planet och läste samma bok. Vi pratade aldrig om den men han var precis i slutet av den och läste den då och då under resan mellan att han sov, drack vin och jobbade. Att han återkom till den hela tiden under resan tog jag som ett bra tecken, själv hade jag bara läst tio sidor och var just då för trött för att läsa. Nu vet jag däremot vad han gjorde – han försökte envist läsa ut den.

Redan efter femtio sidor insåg jag att det här har ingenting att göra med Austers genialitet. Med tanke på Invisible, för mig förra årets bästa bok, så trodde jag att det här var öppet mål. Det trodde tydligen Paul Auster också. Han jobbar på exakt samma sätt. En ung kille i New York med familje-issues, lite knasiga relationer (förra gången var det en syster han låg med, nu är det en highschool-elev) och han är så där lite snygg. Men Sunset Park har precis ingenting hur jag än letar. Den har sina idéer, som hur scenerna med skådespelarmamman är återgivna som ett manus, men det är inget att bygga en hel bok på. Det är inte det att boken inte är snyggt skriven, det är mest det att porträtten är så intetsägande, så förutsägbara. Snälla leverera A Clash of Kings nu så att jag kan få lite läsupplevelse.

Apropå overkligheter: jag läser Charlie Hustons Already Dead äntligen. Den är som ett seriealbum men i enbart text. Hur bra som helst.

Taggar:, ,

Årets bästa

Paul Auster Invisible
Jag vet egentlingen inte varför jag tyckte bästa om Paul Austers Invisible. Jag har i och för sig tyckt om hans tidigare böcker men inte på det här sättet. Boken var både motbjudande och fängslande. Dessutom tog han det här med en historia i historien till en nivå som funkade och, som inte som vanligt, blir mest tröttsamt.

Årets klassiker

Virginia Woolf Mot fyren

Fan vad fin.

Evelyn Waugh A Handful of Dust
När Brideshead Revisited känns som för lite för länge sen. Höll inte hela vägen men ganska länge.

Årets parad

Charlaine Harris The Southern Vampire Mysteries: Dead Until Dark, Living Dead in Dallas, Club Dead, Dead to the World, Dead as a Doornail, Definitely Dead, All Together Dead, From Dead to Worse, Dead and Gone, A Touch of Dead.
Det gick sjukt snabbt att ta sig igenom Sookie Stackhouse-serien. Det var lite som när jag såg alla Sopranosavsnitt på ett par månader och drömde om vapen hela nätterna, Sookie tog liksom över allting. We are on a break nu. Men jag tror hon kommer tillbaka.

Årets noveller

Alice Munro Kärlek vänskap hat
Jag tyckte väldigt mycket om Too Much Happiness som kom i år men jag tyckte ännu bättre om porträtten i lite äldre Kärlek vänskap hat som jag läste i våras.

Årets dokumentära

Patti Smith Just kids
Jag hade jättemycket invändningar mot Just Kids när jag läste den. Men det går inte att förneka att det är en vacker bok.

Adam Gopnik Through the Childrens Gate
Det här var en av de böcker jag tyckte allra mest om.

Årets romaner

Dennis Lehane Ett land i gryningen Jag försvann i den.
Lorrie Moore A Gate at the Stairs Fruktansvärd. Vacker.
Carlos Ruiz Zafón Vindens skugga
 Min semesterbok i Barcelona. Knasigt men alldeles perfekt

Årets alla gör det

Läsa fantasy. Jag läste de två första böckerna i Robin Hobbs Farseer Trilogy och blev utskrattad men jag älskade dem. Jag läste George R.R. Martins A Game of Thrones och blev utmattad. Men lite stannade den kvar och jag kommer mos def fortsätta läsa serien när jag sett tv-serien som kommer i vår. Då tror jag det bara är att köra på.

Årets serie

Craig Thompson Carnet de Voyage
Jag läste till slut något av Craig Thompson och Carnet de Voyage var alldeles bedårande. Men Blankets har jag fortfarande varit för snål att köpa.

Årets överskattade

Jonathan Franzen Freedom
Det tog mig en jäkla tid att komma in i den och när jag väl läst den orkade jag inte ens skriva om den eftersom andra halvan var en transportsträcka utan dess like. Jag var oerhört besviken.

Årets har fortfarande inte läst

En himla massa musikböcker, en himla massa klassiker, en himla massa nytt och annat som jag kanske – eller kanske inte – läser under 2011. Jag ska läsa Krig och fred, jag ska fortsätta läsa fantasy och jag ska kanske läsa ut Lars Noréns dagbok som jag började på våren 2009. Men förmodligen inte.

Årets podcast

Books on the Nightstand.

Årets stolta

53 böcker.

Taggar:, , , , , , , , , , , ,

Det är lite som om hur jag än gör så hamnar jag i den akademiska världen i böckerna som jag har sådana problem med. Häromdagen började jag läsa Paul Austers Invisible och helt plötsligt var jag bland manchesterkavajerna igen. Jag har inte kommit längre än ungefär tjugofem sidor och lite riskerar den att bli riktigt trög läsning men jag tror det kan bli bra ändå. Jag gillar Austers senare böcker.

Taggar:

Häromdagen fick jag Paul Austers Invisible, David ByrnesBicycle Diaries och Malcolm Gladwells What the Dog Saw. Lite gubb-böcker bara så där. Efter Charlaine Harris-sommaren känns det helt i sin ordning.

Freedom förresten. Jag lyckas inte börja. Jag läste ett kapitel och tappade bort mig. Är den bra eller?

Taggar:, , , , ,

För några år sedan köpte jag den svenska pocketutgåvan av What I Loved (Vad jag älskade). Trots alla omnämnanden och rekommendationer var jag skeptisk. För det första för avsaknaden av omnämnanden utan ”Paul Auster fru…”, vad bryr jag mig om att någon är Paul Austers fru? Auster som jag både älskar och i perioder är fruktansvärt trött på. För det andra på grund av omslaget. Jag tycker sällan om böcker tydligt riktade till kvinnor genom rosa omslag.

Två oerhört ytliga orsaker till att låta en bok ligga.

Det slutade med att jag lånade ut boken och glömde vem jag lånat ut den till. Den var inte lätt att hitta. Hos alla mina vänner låg ett exemplar. Jag minns inte om jag återfick den eller köpte en ny men jag läste den till slut. Den fastnade. Jag köpte genast Lily Dahls Förtrollning, en bok som jag ofta tänker på, trots att det var längesen jag läste den. Förra året köpte jag The Sorrows of an American i New York och den lät jag också ligga länge. När jag väl började läsa tog det tills de sista sidorna innan jag visste om jag tyckte om den. Men jag tyckte om den och den har stannat kvar.

Siri Hustvedts böcker fastnar.

De fastnar på samma sätt som Hemingways, Claire Messuds eller Joan Didions böcker.

När jag idag läste SvD:s recension av The Shaking Woman or A history of My Nerves blev jag livrädd. Jag vill läsa den direkt men jag vill inte. Jag är rädd att boken aldrig någonsin kommer lämna mig och att den kommer uppta alltför mycket av mig.

Taggar:, , , ,