Skip to content

hunting a beat

Fairly selective

Tag Archives: Robin Hobb

Det blev liksom ingen läsning i januari. Eller det blev… men den var ingenting. Jag läste Therese Bohmans Den drunknade och den var fin men så… debutig. De där inre monologerna och betraktelserna drev mig till vansinne. Det ändlösa beskrivandet och det romantiska. Däremot gillade jag dialogerna, det var där hon var skarp. Och jag önskar att hon skrev just en skarp bok nästa gång.

Sen läste jag sista delen i The Farseer Trilogy och de gick i sexhundra sidor och karvade ut drakar de sista tvåhundra. Ingenting av spänningen från de två första böckerna fanns kvar och jag blev så trött så trött. Men nu är den utläst.

Annonser

Taggar:,

Årets bästa

Paul Auster Invisible
Jag vet egentlingen inte varför jag tyckte bästa om Paul Austers Invisible. Jag har i och för sig tyckt om hans tidigare böcker men inte på det här sättet. Boken var både motbjudande och fängslande. Dessutom tog han det här med en historia i historien till en nivå som funkade och, som inte som vanligt, blir mest tröttsamt.

Årets klassiker

Virginia Woolf Mot fyren

Fan vad fin.

Evelyn Waugh A Handful of Dust
När Brideshead Revisited känns som för lite för länge sen. Höll inte hela vägen men ganska länge.

Årets parad

Charlaine Harris The Southern Vampire Mysteries: Dead Until Dark, Living Dead in Dallas, Club Dead, Dead to the World, Dead as a Doornail, Definitely Dead, All Together Dead, From Dead to Worse, Dead and Gone, A Touch of Dead.
Det gick sjukt snabbt att ta sig igenom Sookie Stackhouse-serien. Det var lite som när jag såg alla Sopranosavsnitt på ett par månader och drömde om vapen hela nätterna, Sookie tog liksom över allting. We are on a break nu. Men jag tror hon kommer tillbaka.

Årets noveller

Alice Munro Kärlek vänskap hat
Jag tyckte väldigt mycket om Too Much Happiness som kom i år men jag tyckte ännu bättre om porträtten i lite äldre Kärlek vänskap hat som jag läste i våras.

Årets dokumentära

Patti Smith Just kids
Jag hade jättemycket invändningar mot Just Kids när jag läste den. Men det går inte att förneka att det är en vacker bok.

Adam Gopnik Through the Childrens Gate
Det här var en av de böcker jag tyckte allra mest om.

Årets romaner

Dennis Lehane Ett land i gryningen Jag försvann i den.
Lorrie Moore A Gate at the Stairs Fruktansvärd. Vacker.
Carlos Ruiz Zafón Vindens skugga
 Min semesterbok i Barcelona. Knasigt men alldeles perfekt

Årets alla gör det

Läsa fantasy. Jag läste de två första böckerna i Robin Hobbs Farseer Trilogy och blev utskrattad men jag älskade dem. Jag läste George R.R. Martins A Game of Thrones och blev utmattad. Men lite stannade den kvar och jag kommer mos def fortsätta läsa serien när jag sett tv-serien som kommer i vår. Då tror jag det bara är att köra på.

Årets serie

Craig Thompson Carnet de Voyage
Jag läste till slut något av Craig Thompson och Carnet de Voyage var alldeles bedårande. Men Blankets har jag fortfarande varit för snål att köpa.

Årets överskattade

Jonathan Franzen Freedom
Det tog mig en jäkla tid att komma in i den och när jag väl läst den orkade jag inte ens skriva om den eftersom andra halvan var en transportsträcka utan dess like. Jag var oerhört besviken.

Årets har fortfarande inte läst

En himla massa musikböcker, en himla massa klassiker, en himla massa nytt och annat som jag kanske – eller kanske inte – läser under 2011. Jag ska läsa Krig och fred, jag ska fortsätta läsa fantasy och jag ska kanske läsa ut Lars Noréns dagbok som jag började på våren 2009. Men förmodligen inte.

Årets podcast

Books on the Nightstand.

Årets stolta

53 böcker.

Taggar:, , , , , , , , , , , ,

Min plan inför julen är att ge bort hemgjorda saker, saker jag köpt på nätet (Etsy!) och böcker. Problemet är att ingen jag känner brukar vilja ha böcker. Det finns risk att jag måste köpa dem till mig själv. Mest är det gamla grejer jag vill ha.

Om jag fick önska skulle min vinterläsning se ut så här:

F. Scott Fitzgerald-böckerna i finformat från Penguin.

Det är lite brittisk supermodell att läsa F. Scott Fitzgerald vilket är ganska störigt. Men jag har bara läst The Great Gatsby och en pytteliten bok som heter Den sista skönheten och de här böckerna är så fina så jag bara vill hänga med dem hela vintern.


Bob Dylan in America av Sean Wilentz

Jag har redan läst tusen böcker om amerikanska folkscenen på sextiotalet, eller kanske två, men den här verkar fin.

Elliott Smith av Autumn de Wilde

Jag läste Benjamin Nugents bok Elliott Smith and the Big Nothing för några år sedan. Lite ville jag inte läsa den eftersom man liksom vet hur den slutar. Samtidigt var den väldigt bra. Autumn de Wilde gjorde omslaget till Smiths Figure 8. Sen skrev han en bok där Smiths vänner berättar om honom. Den vill jag ha.

Skräckfamiljeromanen Geek Love av Katherine Dunne

Ann KingmanBooks on the Nightstand tipsade om den här boken i deras podcast för ganska längesen och den lät så fruktansvärt äcklig och sjuk så jag bara måste läsa den. Den handlar om en familj som även är en freakshow och när en av barnen är helt normalt så ser föräldrarna till att även han blir ett freak.

 

100 Polaroids av Wilco-medlemmen Pat Sansone Det verkar som om den här är slutsåld på de flesta ställen men det ser ut som om den kommer tillbaka. Pat Sansone, som släppt ett av höstens sötaste album Once Around med bandet Autumn Defense, har publicerat sina polaroider från turnéerna med Wilco.

Blankets av Craig Thompson har stått på inköpslistan ganska länge. Och den är ju urgammal. Men den är alltid så himla dyr. Jag tyckte väldigt mycket om Carnet de Voyage.

Jag kommer fortsätta Carlos Ruíz Zafons släpp av bara farten även om jag inte gillade Ängelns lek särskilt mycket. Jag har inte läst något om vad The Prince of Mist handlar om men det är väl samma handling som i de tidigare böckerna.

Sen planerar jag fortsätta läsa fantasy och det blir väl till att fortsätta med R.R. Martin- och Hobb-serierna även om det tar emot lite. Det är ju så jobbigt. Men jag gillar det också.

Jag har aldrig läst något av Vendela Vida. Jag vet inte ens om det är bra. Men jag är nyfiken och har siktat in mig på Let the Northern Lights Erase Your Name. Jag tänker att den är lite När Finbar försvann. Fast bra.

Jag vill även läsa Palme-boken av Henrik Berggren, Man Booker Prize-vinnarboken The Finkler Question, Mockingjay av Suzanne Collins och senaste Charlaine Harris: Dead in the Family.

Det här var egentligen bara början. Det kommer nog mera.

Taggar:, , , , , , , , , ,

Jag är ledsen, Micke. Den här A Game of Thrones som du stoppade till mig på SF-bokhandeln i somras… jag kommer ingenstans. Jag är inte gjord för att läsa fantasy-böcker, hur mycket jag än vill. Flera gånger per sida sitter jag och studerar kartan i början av boken. Jag kan inte släppa den. Eftersom den finns där så måste jag titta på den. Jag måste veta om de rider söderut eller norrut på väg till Winterfell. Jag måste fundera på hur långt det kan vara mellan the wall och Highgarden, om det nu är sådana enorma årstidsskillnader, men ändå verkar gå att avverka via häst på en hyfsad tid. De där bergen de ser, kan det vara i närheten av The Eyrie? Hur långt kan det egentligen vara med båt mellan White Harbor och King’s Landing. Eller var det Widow’s Watch de åkte från? Hade det inte gått snabbare att rida? Så där håller jag på. Jag tror att finns kartan där i början då ska man banne mig hålla koll på den också. För att inte tala om det tjugosidiga appendixet med släktträden. För varenda tjänare som nämns vid namn bläddrar jag febrilt för att hitta till vilket hushåll han hör. Och om han har en syster eller oäkting till brorsa vid något av de andra herresätena. Och varför hittar jag inte Daenerys och hennes brorsas släkt? Är inte de viktiga? Eller är jag blind? Det här funkar inte. Jag är inte mogen. Jag vill läsa Robin Hobb igen.

En bättre grej är att jag har börjat läsa Liv Strömquists Prins Charles känsla som jag köpte på bokmässan.

Jag läser fortfarande inte Freedom.

Taggar:, ,

Jag har nått slutet av en era. Den här jävla Sookie Stackhouse-eran. Jag har inte kunnat sluta läsa utan fortsatt ”en bok till”, ”bara en bok till”. Nu har jag snart (ikväll) läst ut den nionde, köpt novellsamlingen som nog snart är läst, och ska ägna hösten åt att läsa annat i väntan på del tio som kommer till våren i den pocketversion jag vill ha. Tredje säsongen av True Blood är ju fantastisk men det står mig lite upp i halsen att både läsa böckerna och se serien. Om inte annat så blir jag väldigt vilsen i skallen om var jag är i handlingen. Vem som lever, vem som är död och vem som knullar vem.

Semestern ägnades mest åt Sookie. Och serieböckerna jag köpte i början på sommaren så klart. Mest tyckte jag om Craig Thompsons Carnet de Voyage, som också var en trevlig början på Barcelona-resan. Nu ska jag läsa hans Blankets så snart jag hittar den till ett vettigt pris.

Bokaffärsbesök under sommaren:

1. Norma Comics, Barcelona
Här trodde jag att jag skulle hitta just lite av de serieförfattare som jag vill börja läsa men nej, trots två våninga serietidningar, böcker och figurer fanns så gott som ingenting på engelska. Det kanske jag borde förstått innan men jag trodde faktiskt inte att det kunde vara så illa.

2. Science Fiction-bokhandeln, Göteborg
Det var tusen år sedan jag besökte den här butiken. Och då låg den någon annanstans. Men med fantasyintresserad bror på besök vågar jag mig in. De hade de mesta i de genres jag läst på sistone. Butiken blev en ny favorit redan då jag hittade Vindens skugga för ett betydligt billigare pris än de normala pocketpriserna. Jag fick en utskällning och blev utskrattad för att jag läst och gillat Robin Hobb och blev tillstucken George R.R. Martin. Den har jag inte läst. Men Vindens skugga var en perfekt roman att läsa under Barcelona-resan. För en sträckläsning – köp.

I och med att det snart är september så kommer den enda tiden på året då jag fortfarande går till Press-Stop och plockar på mig modetidningar. (Det är även den enda tiden på året som jag tycker det är roligt att köpa kläder.) Jag var där igår men de hade inte fått in så mycket än. Sidbloggen skriver om det bästa från septemberskörden.

Vad jag läser nu: fortfarande vet jag inte om jag ska lägga ner eller fortsätta i Tom Wolfes Fåfängans fyrverkeri, jag hatar honom men yuppies är roligt, Adam Gopniks Through the Childrens Gate har jag inte kommit långt i men den är torr och resonerande på ett alldeles utmärkt sätt, Siri Hustvedts The Shaking Woman är svår att ta sig igenom, den är mindre reflekterande och mer teoretisk än vad jag hade trott. Kanske hade men behövt haft lite egna åkommor för att tycka att det är riktigt intressant. Och så den nionde boken i The Southern Vampire Mysteries-serien då. Och lite annat.

Jag kommer börja skriva om anteckningsböcker snart också. Jag byggde en egen blogg till det men den blev tråkig. Kanske jag flyttar alltihop någon annanstans.

Taggar:, , , , , , , , , , , ,

En grej med sommaren hade jag tänkt skulle vara att skriva mycket. Istället har jag låtit mina ambitioner spridas i vinden när jag åkt omkring och sprutat avgaser på mina roadtrips hit och dit. Läsningen har utgjorts av Robin Hobbs Assassin’s Apprentice, min jag-ska-försöka-läsa-fantasy-bok, Jamies Amerika, Craig Thompsons det-är-så-synd-om-mig Carnet de Voyage och lite mer Charlaine Harris. Jag läser helt planlöst. Jag vill inte skriva om det.

Man Booker Prize longlist har presenterats. Undrar om det är nåt jag ska läsa i höst när jag börjar skapa struktur igen.

Taggar:, , ,

Det där med köpstopp känns som ett fenomen från historien. Det har aldrig funkat och kommer aldrig att funka. Jag fortsätter därför köpa böcker precis som om jag har tid att läsa dem nästa vecka. Idag fortsatte jag med två Stackhouse-böcker och första boken i Robin Hobbs Farseer-trilogi. Jo, det är sant. Jag ska för första gången sen gymnasiet läsa fantasy. (Jag räknar bort böcker om spöken, djävulskatter och vampyrer.) Jag vet inte varför. Jag kanske blir avskräckt lika fort som jag börjar. Men jag valde en kioskvältare för att det inte ska bli för jobbigt.

Jag läste ut Lorrie Moores A Gate at the Stairs för ett par dagar sedan. Jag vet inte vad jag tycker. Hon är fyndig, nästan överdrivet witty mellanåt och hon har alla rätt i sin framställan av en tjugoårig Tassie Keltjin. Keltjin är smart, spelar bas och kör moped. Och det framställs inte på något särskilt sätt. Hon är precis som man själv vill vara. Men trots den raka framställningen så känns Keltjins karaktär så politiskt korrekt att man kräks lite i munnen.

Historien var inte heller behållningen. Att det skulle gå åt helvete visste man mest hela tiden. Boken angriper så många frågor att man inte orkar hänga med. Den vill stoppa svälten, krigen, rasismen, mobbingen, sexismen och bara allt som är dumt. Den lyckas inte.

Vad den däremot lyckas så förbannat och förvånande bra med är att skildra sommarlovskänslan. Jag har aldrig förut läst en bok som på samma sätt förmedlar dimman som man befinner sig i när man hänger mest med sig själv. Såna där perioder, korta eller långa, när man inte riktigt umgås med någon. Och när man gör det är man mest i sig själv. Keltjin har en distans till omvärlden, hon lever mest på insidan. Samtidigt funkar hon så bra i omvärlden, hon är närvarande. Hon går i skolan, hon tar hand om ett barn, hon har ett band. Ändå är hon inte riktigt där. Hon flyter omkring, lever i framtiden. Jag har själv varit där alldeles för många gånger. Boken kommer hänga kvar en stund även om jag inte riktigt vill. Det var inte det jag hade väntat mig. Jag trodde Lorrie Moore var något helt annat.

Taggar:, , ,